Nattgrubbel

Klockan är ett på natten och jag kan inte sova. Mitt hjärta bultar och pulsen är hög. Jag tänker jättemycket, tänker på framtiden, på att jag faktiskt har sagt upp mig idag, på att snart är detta slut och jag ska flytta. Är det rätt? Kommer jag att trivas på mitt nya jobb? Är det kul arbetsuppgifter? Roliga människor? Är V mannen i mitt liv? Kommer det att hålla? Kommer jag att hitta lika underbara vänner i Oslo som jag har här?

Ju mer jag tänker desstu mer klarvaken blir jag, känner att jag har lite panik. Mest har jag nog panik över jobbet, gjorde jag rätt, kommer jag att trivas på det nya jobbet, blir det utmanande? Men även allt med V, kommer jag att trivas i Oslo? Ska vi bo där hela vårt liv? Vill jag det? Vad hände med NY, Paris, Asien alla mina planer på mitt härliga liv jag skulle ha utomlands. Vad vill jag egentligen med mitt liv? Just nu vet jag varken ut eller in, vet bara att om jag inte somnar snart så kommer hela dagen vara förstörd imorrn.

Rätt beslut

Klockan sex imorse pep min mobil och väckte mig av följande SMS:

Våknet i dag og ble helt glad av å tenke på at du snart
er her i Oslo :)

När jag läser det känner jag att jag har tagit rätt beslut.

Ska se till att verkligen njuta av mina sista veckor här nu, avsluta alla mina projekt och njuta av mina vänner här. Sen blir det semester i augusti i Skåne hos mamma och sen är det dags för mitt nya liv.

Svårt beslut

Denna veckan har varit jobbig, jag har tänkt och tänkt och tänkt, vad vill jag göra, vart vill jag vara... V kom hit i helgen och hälsade på, vi pratade en del, vad ska vi göra, var har vi varandra och vad vill med oss... men för att ta det från början;

Förra veckan blev jag erbjuden ett nytt jobb, det är ett bra jobb, på ett kul företag och verkar vara roliga människor och det är i Oslo. Det har inte varit lätt men när V åkte i måndags morse så visste jag att vad jag skulle göra.

Igår pratade jag med min chef och berättade om mina planer, det var inte alls lätt, kändes så sorligt och trist. Det är som att säga hejdå till sin familj och veta att man aldrig kommer att ses på samma sätt igen. Det låter sjukt, men de 15 månaderna jag varit här har varit underbara, jag har fått vänner för livet, underbara minnen och lärt mig så otroligt mycket.
Visst har det varit en del motgångar, en del frustationer både på jobb och på livet här. Men jag skulle aldrig vilja vara utan det, det har varit ett av det mest lärorika åren i mitt liv och jag kommer att minnas det för livet och sakna alla här. Men det är dags, allt underbart måste ta slut nån dag och nu är det dags för mig att gå vidare, runt hörnet väntar nya äventyr, nya utmaningar, nytt land och V.

long time no see

Mycket har hänt den senaste tiden, har haft fullt upp och inte känt något behov att av blogga, bloggen ska jo vara ett rum för mig att skriva av mig och få ner allt svart på vit för att på så sätt rensa mina tankar.

För att göra en lång histora kort så är jag och V, tillsamman igen. Vi har pratat ut mycket om det som hände, var vi har varandra och hur vi känner inför vårt förhållande. V flyttade helt sina saker i början på februari, i mars började han sitt nya jobb i Oslo och vi bestämde att jag skulle komma efter så fort jag kände mig redo.
I samma veva flyttade Maria hem till Sverige och jag tog över hennes lägenhet, en härlig liten studio på två våningar och för halv priset till den som jag och V bodde i. Våren kom till hit väldigt tidigt, redan i februari kunde vi sitta på uteserveringar, även om det var med jackorna på. Jag och V lyckades klämma in så att vi sågs minst var tredje helg, ibland mer ibland mindre. Jag började titta lite efter jobb i Oslo men fann inget som kändes helt rätt, iaf inte om jag jämförde med det jag har nu... men allt som tiden gick kände jag mer och mer att det var dags för mig att flytta, jag älskar mitt liv här, men det är frusterande att inte vara nära V och jag kände att jag blev allt mer och mer mogen för att flytta till Oslo, därför började jag söka ett nytt jobb och jag och V började planera för vårt nya liv i Oslo...

RSS 2.0