Två sorters kvinnor
Igår gick det upp för mig att det finns två sorters kvinnor som blir dumpade; den som knäcker ner sig själv totalt i fördärvet, ältar allt fram och tillbaka och spekular om vad som skulle kunna hända om iaf att. Den andra kvinnan är den som även fastän det gör ont och hjärtat är delat i tusen bitar aldrig ger upp sig själv - jag är den andra sortens kvinna.
Igår kväll kom jag på hur olik jag är min mor på vissa punkter. Hon ringde och var som vanligt orolig för mig (med all rätt, hon är min mamma och det är klart att hon är orolig när jag är ledsen). Men att prata med henne gjorde mig bara upprörd, här ringer hon och ska spekulera i varför det är som det är, vad som kan vara fel etc. Att det inte finns något att spekulera som jag försökte förklara för henne kunde hon inte riktigt förstå. Tillslut blev jag så arg att jag var tvungen att lägga på.
V. har lagt alla korten på bordet, det finns inget att spekulera i, saker är som de är och endast tiden kan ändra på dem, inget annat, men jag tänker inte sitta hemma och gräva ner mig under tiden för det hjälper varken mig eller V eller någon annan, snarare bara stjälper mig. Visst behöver jag prata om det som har hänt med mina vänner, men det är mest för att det hjälper att säga vad man tänke högt, men det hjälper inte att sitta och spekulera i något som det inte finns att spelulera i, det gör mig bara arg!
En gång för längesen när jag var mycet ledsen fick jag två goda råd; "I slutändan har man bara säg själv att lita på" och "Det som inte dödar härdar". Två kloka råd som är så sanna. Vi kan inte förlita oss på någon annan för i slutändan har man bara sig själv alltid. Allt må vara på hold med V, men det betyder inte att mitt liv ska vara på hold för det, mitt liv går vidare med eller utan honom.
När jag vakande idag kände jag är otrolig stryka inom mig som berättade för mig att allt blir bra hur det än blir. Det är som en osynlig kraft har tagit in i min kropp och jag känner ingen rädsla längre. Jag lät mig gå ner i mig själv i några dagar, slutade äta och kunde inte sova men det är inte mitt riktiga jag, jag är inte en person som låter mig styras av andra, jag är för stark för det. Jag saknar V otroligt mycket, han finns med i mina tankar hela tiden och det enda jag önskar är att det blir vi två igen men mitt livs finns kvar oberoende om han kommer att finnas i det eller inte och jag kan inte låta det förfalla...
Dagens agenda:
Ut och njuta av det fina vädret (strålande sol och 12 grader)
Jobba några timmar
Ansöka om ledigt till på fredag och boka bijett till Stockholm
Hem och läsa på inför mötet på måndag
Tvätta mina handukar
Se en film
Sova
Igår kväll kom jag på hur olik jag är min mor på vissa punkter. Hon ringde och var som vanligt orolig för mig (med all rätt, hon är min mamma och det är klart att hon är orolig när jag är ledsen). Men att prata med henne gjorde mig bara upprörd, här ringer hon och ska spekulera i varför det är som det är, vad som kan vara fel etc. Att det inte finns något att spekulera som jag försökte förklara för henne kunde hon inte riktigt förstå. Tillslut blev jag så arg att jag var tvungen att lägga på.
V. har lagt alla korten på bordet, det finns inget att spekulera i, saker är som de är och endast tiden kan ändra på dem, inget annat, men jag tänker inte sitta hemma och gräva ner mig under tiden för det hjälper varken mig eller V eller någon annan, snarare bara stjälper mig. Visst behöver jag prata om det som har hänt med mina vänner, men det är mest för att det hjälper att säga vad man tänke högt, men det hjälper inte att sitta och spekulera i något som det inte finns att spelulera i, det gör mig bara arg!
En gång för längesen när jag var mycet ledsen fick jag två goda råd; "I slutändan har man bara säg själv att lita på" och "Det som inte dödar härdar". Två kloka råd som är så sanna. Vi kan inte förlita oss på någon annan för i slutändan har man bara sig själv alltid. Allt må vara på hold med V, men det betyder inte att mitt liv ska vara på hold för det, mitt liv går vidare med eller utan honom.
När jag vakande idag kände jag är otrolig stryka inom mig som berättade för mig att allt blir bra hur det än blir. Det är som en osynlig kraft har tagit in i min kropp och jag känner ingen rädsla längre. Jag lät mig gå ner i mig själv i några dagar, slutade äta och kunde inte sova men det är inte mitt riktiga jag, jag är inte en person som låter mig styras av andra, jag är för stark för det. Jag saknar V otroligt mycket, han finns med i mina tankar hela tiden och det enda jag önskar är att det blir vi två igen men mitt livs finns kvar oberoende om han kommer att finnas i det eller inte och jag kan inte låta det förfalla...
Dagens agenda:
Ut och njuta av det fina vädret (strålande sol och 12 grader)
Jobba några timmar
Ansöka om ledigt till på fredag och boka bijett till Stockholm
Hem och läsa på inför mötet på måndag
Tvätta mina handukar
Se en film
Sova
Kommentarer
Trackback
