Tid... ont... saknad....

Jag vill ge V den tid han behöver... jag ringer inte, jag sms:ar inte, jag mailar inte... jag hör inte av mig... Han har bett mig om det och jag respekterar det. Han vill ha andrum och jag vill ge honom det andrum han behöver... Han vet att jag saknar honom, han vet var jag finns och han kan mitt nummer.

Men vad V inte vet är hur jävla ont det gör i mitt hjärta, inte bara för att jag saknar honom utan för att allt är som det är.. hur ont det gör mig att han inte mår bra, hur ont det gör mig att först nu förstå hur han mådde när han bodde här, hur ont det gör för att han hade ont...

V. jag saknar dig så mycket.... vill att du ringer mig och bara säger "hej pussis, allt kommer att bli bra...."


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0