En Härlig Tid

Jag vill tro att det kommer att bli bra, jag vill trot att det är en depression V har och att inget gör honom glad inte ens jag.
Jag vill tro att genom att han kommer hem till sin familj o sina väner så kommer allt att bli bättre.
Jag vill tro att genom att han ordnar upp sitt liv och får rättsida på allt så blir bra.
Jag vill tro att det kommer att bli vi igen.

Jag vill inte ge upp detta. Jag vet att V. inte heller vill det, men just nu känner han inte för mig som han gjorde. Han vet inte om det är för att han känner ingen lycka med något alls eller om det är för att han verkligen inte känner något för mig.

Det enda jag kan göra är att ge honom tid, tid att jobba med sig själv och ordna upp så att han får ramar kring sitt liv för det har han inte just nu. När han har gjort det får han känna efter om jag är en del av det han har innanför eller utanför sina ramar, för just nu har han ingenting att greppa tag om.

Men det känns tomt och förj ävligt och jag måste oxå få må dåligt och känna det är ok att jag gråter. Det enda jag dock inte kan göra är att få vara nära den som betyder mest för mig...