Lørdag
Afterworken med jobbet igår slutade med BK klockan 3 på natten, inte før att jag drack særskilt mycket eller hade så værst kul men jag ville bara inte gå hem till min ensama lægenhet.
Berættade før några kompisar vad som hænt, det mærktes jo på mig att jag inte varit mitt vanliga glada jag.
Men det var som en kompis sa till mig, "det hjælper inte att jag græver ner mig nu før något som eventuellt kanske hænder sen, jag måste tænka possitivt". Och det ær sant, det ær inte slut æn, det ænda V. vill ha ær tid før att kænna efter vad han kænner før mig och om han under denna tiden kommer på att han inte kænner som jag så får jag ta och deala med det då, annars blir allt annat førstørt før mig oxå. Hon har så rætt, æven om jag befinner mig i ett fræmande land dær det mest regnar och blåser om dagarna så har jag vænner hær, jag har ett jobb och har æntligen fått en massa kul saker och projekt att gøra, jag har ett liv. Inget av det ær annorlunda, det enda som ær annorlunda ær att V. inte vet vad han vill med mig... men just det att han inte vet vad han vill med mig har fått mig att hænga i luften, svæva omkring i en ovishett dær jag inte vet var jag ska ta vægen, om jag ska gråta eller om jag ska le.
Igår efter några øl kændes det bra, då hade jag ett hopp, ett hopp om att han kommer tillbaka till mig nær han har ordnat upp allt i sitt liv..
Men idag nær jag vaknade upp tidigt i morse i denna ensama lægenhet så kændes det tungt igen, allt hær inne påminner om V det tom lukatar V hær inne.
Men, måste ta tag i mig sjælv, ska stæda (V hade aldrig kænt igen sig hær om han kom hit nu, jag som alltid tjatade om att det var støkigt nær han tyckte det var rent, nu hade tom han fått krup av att se allt som bara ligger omkring øverallt), sen ska jag till jobbet och jobba trots att det ær lørdag så har jag en del gerjor som måste læmnas in på måndag. Vad jag ska gøra ikvæll återstår att se, de flesta av mina vænner har besøk från Sverige, typiskt att alla ska komma hit på samma helg och just denna helg. Men det kanske ær bra før mig att vara ensam lite oxå, tænka på saker och ting och klarna upp mina tankar.... vi får se...
Berættade før några kompisar vad som hænt, det mærktes jo på mig att jag inte varit mitt vanliga glada jag.
Men det var som en kompis sa till mig, "det hjælper inte att jag græver ner mig nu før något som eventuellt kanske hænder sen, jag måste tænka possitivt". Och det ær sant, det ær inte slut æn, det ænda V. vill ha ær tid før att kænna efter vad han kænner før mig och om han under denna tiden kommer på att han inte kænner som jag så får jag ta och deala med det då, annars blir allt annat førstørt før mig oxå. Hon har så rætt, æven om jag befinner mig i ett fræmande land dær det mest regnar och blåser om dagarna så har jag vænner hær, jag har ett jobb och har æntligen fått en massa kul saker och projekt att gøra, jag har ett liv. Inget av det ær annorlunda, det enda som ær annorlunda ær att V. inte vet vad han vill med mig... men just det att han inte vet vad han vill med mig har fått mig att hænga i luften, svæva omkring i en ovishett dær jag inte vet var jag ska ta vægen, om jag ska gråta eller om jag ska le.
Igår efter några øl kændes det bra, då hade jag ett hopp, ett hopp om att han kommer tillbaka till mig nær han har ordnat upp allt i sitt liv..
Men idag nær jag vaknade upp tidigt i morse i denna ensama lægenhet så kændes det tungt igen, allt hær inne påminner om V det tom lukatar V hær inne.
Men, måste ta tag i mig sjælv, ska stæda (V hade aldrig kænt igen sig hær om han kom hit nu, jag som alltid tjatade om att det var støkigt nær han tyckte det var rent, nu hade tom han fått krup av att se allt som bara ligger omkring øverallt), sen ska jag till jobbet och jobba trots att det ær lørdag så har jag en del gerjor som måste læmnas in på måndag. Vad jag ska gøra ikvæll återstår att se, de flesta av mina vænner har besøk från Sverige, typiskt att alla ska komma hit på samma helg och just denna helg. Men det kanske ær bra før mig att vara ensam lite oxå, tænka på saker och ting och klarna upp mina tankar.... vi får se...
Kommentarer
Trackback
